Elva dagar på torpet

Efter elva dagar på torpet är vi nu hemma igen. Och det känns både skönt och lite tråkigt på samma gång. Skönt att ta sig en dusch för första gången på nästan två veckor och skönt att faktiskt kunna dricka ett kallt gott glas vatten direkt från kranen. Skönt att tvätta sina smutsiga kläder och skönt att kunna komma åt bloggen igen, och era fina bloggar där ute! Men samtidigt saknar jag redan naturen, lugnet och stillheten. Trots att vi haft huset fullt de flesta av alla dagar, inte mindre än sju (!) familjer på besök (de flesta sov över en natt) har jag ändå känt mig avslappnad och tillfreds. Tack alla ni som förgyllde vår tid på torpet denna sommaren, jag blir alldeles rörd när jag tänker på hur många som vill köra så långt ut i skogen för att träffa oss!

Och att lyssna på vindens sus i träden, att plocka hallon tills spännerna är fulla och att ta sig ett nakendopp på kvällskvisten i min alldeles egna sjö, ja det är livet det.

Dessutom fick vi oväntat besök. När Raffe räv gjorde entré på torpet blev vi rejält förstummade och överraskade. Men det visade sig att Raffe Räv trivdes att hänga på Dunkebo för inte mindre än sex kvällar kom han åter. När han sprang iväg med Stellas snutte eller Leias sko i munnen blev vi dock lite bekymrade. Jag löpte efter och efter en stund släppte han som tur taget. Nedan ser ni bildbevis!

Nu tänker jag hänga i soffan här hemma och titta på min nya tv. Vi bytte ju ut vår tjocka tv precis innan vi for till torpet och har inte hunnit använda den. Och här kommer några guldkorn,


















Kramar om,

Caroline.