Den cerisa tejpen

Det är himlans konstigt idag. Om jag går in på blogger via Firefox kan jag ej logga in. Jag kommer alltså ej åt bloggen utan kan bara läsa. Men om jag går in via Safari (som jag för övrigt avskyr!) kan jag logga in. Och alltså skriva nya inlägg!

Så här är jag. I min hall, på min svarta barstol, iklädd mjukisbyxor från Me&i, tröja från H&M och tejp från sjukgymnasten. Japp. När jag vart hos min (ena!) sjukgymnast idag visade jag stolt upp min brutna tå (jo, det minsann, det är något att vara stolt över, åtminstone om man är patient hos en annars så upptagen sjukgymnast, för vips blev man genast mer intressant och fick massor av uppmärksamhet) och precis som jag trodde kunde hon inte hålla fingrarna borta. Så där sitter den nu. Den cerisa tejpen. Och om jag känner efter noga känns det nästan som att blodet i det närmaste har stannat. Ja, tårna börjar praktiskt taget domna bort. Vilket fullkomligt naturligt får mig att tänka att jag nog ska avlägsna den där tejpen. Illa kvickt. (Inget ont till sjukgymnasten, jag vet att hon bara ville mig väl!).

Hur som helst. Gällande de där conversen, vi har ju redan kommit fram till att jag inte kan ha dem längre. Åtminstone inte under dessa fyra veckor som det förmodas ta innan skadan är läkt. Ja ja, i varje fall inte om jag planerar att gå längre än, vad ska vi säga, sju minuter. Sagt och gjort. Efter besöket hos sjukgymnasten och tejpincidenten, tog jag bilen två gator längre bort (har man en miljöbil idag i Göteborg får man lov att parkera på alla AVGIFTS-parkeringar gratis under två timmar) för att gå in på Naturkompaniet och leta skor. Ja menar, vilket ställe borde inte ha promenadskor med bra, styv sula om inte Naturkompaniet. Givetvis fastnade jag första halvtimmen bland jackorna och hade fullt upp med att prova alla snygga sommarjackor från Fjällräven. Jag funderade om jag verkligen var värd en Fjällräven jacka. Jo, men självklart FÖRTJÄNAR jag en fjällräven jacka, jag om någon skulle jag vilja säga, med BÅDE whipplash och bruten tå. Hallå? Men, nu tänkte jag inte ur den synvinkeln. Nej, utan mer ur själva friluftslivssynpunkten. Ja, alltså, är det så mycket friluftsliv i mig? Eller av mig? Eller vad man ska säga. Tja. Jag går ju faktiskt i skogen rätt ofta. Och jag har ju ett torp i skogen. Det måste ge massa poäng. Hur som helst fullkomligt älskar jag naturen och det är ju Fjällrävens mission- att erbjuda funktionell utrustning för sköna upplevelser i naturen!

Cirka trettio minuter senare slår det mig varför jag egentligen gick in i affären. Jag söker mig bort mot skoavdelningen och möts av typ femtio i huvudsak mörka och förhållandevis rätt stora skor. Ja, inte storleksmässigt då utan mer ur designaspekt. Och håll i er nu, en timma och femton minuter senare går jag slutligen fram till kassan för att betala. Jo, det är sant. Det tog så lång tid. Och tusan vad svettig jag blev. Jag lyckades avverka två stackars expediter och provade nog alla tjejskor som fanns. Och jag kan lova er att det tar sin tid att få i en fot med en bruten tå, i en sko. För att inte tala om att få ur den. Aotch!

Många kronor fattigare och en parkeringsbot rikare var det sedan dags att åka hem.

Men oroa er inte! Självklart lyckades jag få kontrollanten att avskriva boten, (trots att jag faktiskt erhåll en skriftlig påpekan för samma sak, blott två timmar tidigare). Det var ju trots allt så att jag hade ett giltigt p-tillstånd.

Under alla de där andra p-biljetterna som satt i plastfickan.

Så, nu ska jag avlägsna min cerisa tejp och fortsätta att fundera på om tyget jag lånat hem från Engelska Tapetmagasinet faktiskt är så fint till den nymålade kökssoffan som det känns just nu.

Och hr bjuder jag på dagens bilder. Alldeles gratis. Med eller utan kommentarer!

Min cerisa tejp!

Middag enligt gi. Gårdagens fusk håller jag hemlig!

Röda rutor till soffan!

Och ett matchande, ljuvligt gardintyg till det!

Puss och Kram