Skriv om ett äventyr
Ja så stod det idag på skrivpuff. Ett äventyr. Och jag tänkte med det samma, vad ska jag skriva om? Om ett äventyr som i en spännande händelse och upplevelse. Eller ett äventyr som i en riskabel händelse och ett vågspel. Eller ett äventyr som i en kärlekshistoria och romans. Och är det det lilla jag vill skildra, ett äventyr som i att stå på benen första gången igen efter ett kejsarsnitt. Eller som i att ta första promenaden med barnvagnen med ditt lilla nyfödda barn. Eller som i att smaka på en maräng för första gången i ditt liv? Eller är det det stora viktiga och kanske avgörande i livet jag vill skildra? Som att du befinner dig på just det ställen, den punkten, vid det tillfället vilket kommer att förändra hela ditt liv. Är det ett sådant äventyr jag vill berätta om?
Och, svaret är, allt. Eller inget. För jag tror att även den minsta till synes mest obetydliga lilla händelse eller tillfällighet kan vara början på det största äventyret i ditt liv. Ja, det är faktiskt så. Att även den längsta resa, eller det mest storartade äventyr, börjar med ett första steg. Ett första kliv. Framåt. Bakåt. Eller åt sidan.
Och jag kan i detta något flummiga kanske filosofiska men definitivt grubblande resonemang bara konstatera att vad vi än gör när vi än gör det så hänger allt ihop. Tror jag. Naturen. Herren. Gud. Han. Hon. Eller vad ni än vill kalla det, har liksom stoppat hela världen och mer därtill, i sin gryta och blandat om. Och på så vis har allt kontakt med allt genom den saftiga, mustiga buljongen och vi snuddar liksom i varandra omedvetet eller medvetet mest hela tiden eller aldrig och definitivt inte någonsin.
Och mitt största äventyr i livet är nog trots allt det minsta lilla äventyr som går att definiera, det att verkligen se, känna, uppleva, tänka och göra med hela mitt jag, samtidigt, på allt eller ingenting alls.
Så, det, ville jag skriva om. Det, blev det. Mitt egna lilla, minimala, stora, gigantiska äventyr som jag upplever precis hela tiden och aldrig inte någonsin.
Hänger ni med?
Puss och Kram
För att låna lite ur texten så tycker jag att det puttrade väldigt fint i den här buljongen.
SvaraRaderaGillar ditt relativistiska utgångstänk om stort o smått.
Tack f komm; Ja,tänk vad en restskatt kan göra:) få se vad jag kan få ut av mina -9 700:-]
Det känns som om jag hängde med.
SvaraRaderaDet kom med en "rest" i kommentaren som skulle handlat om små och stora "skatter" av valfri innebörd.) Vilken soppa...
SvaraRaderaJavisst hänger jag med. Den största utmaningen, som egentligen är det allra enklaste som finns, är att njuta av livet här och nu. Om man inte kräver storskaliga äventyr så kan man faktiskt uppleva varje dag som ett äventyr.
SvaraRaderajapp tror det ;)
SvaraRaderabra och visst är det så.
:) Jag är med! Det vet du.
SvaraRaderaStort Grattis till stjärnan idag! Jag kan inte förstå att det redan gått två år. Hoppas att ni har en kanonbra dag och att Stella får många fina presenter.
Stor kram!
Hej Vännen!
SvaraRaderaTack för din goa kommentar hos mig, ja det låter allt som vi är lite lika.. Jag visste inte att du oxå har en finsk förälder:)
Har sagt det förut och det tål att sägas igen, du skriver såå bra! Tycker du borde satsa på skrivandet om du tröttnar på patentfrågor;)
Ha en skön helg!
Kraam Jenny
Klart jag hänger med! Livet är något av en soppa, no doubt.
SvaraRadera