Ibland känns det som att jag lever i en annan verklighet. En annan än den som verkar pågå runt omkring mig. Jag kommer på mig själv med att vara avundsjuk. Eller känna mig mindervärdig. Som att jag inte får vara med. Där ute. Där ute där solen skiner. Där människor småpratar. Skrattar. Och ler. Det är som att jag lever i en glasbur och ser allt som pågår och finns. Runtomkring. Men inte kommer ut. Och får vara med. Kan vara med. Folk ser mig. Pratar med mig. Jag hör. Och svarar. Men det känns inte som att det är på riktigt.
Som en film. På låtsas. Någon uppdiktad verklighet. Om att detta är livet och så ska man göra.
Jag ser en mamma som ler mot mot sitt nyfödda barn. Det står en vas tulpaner jämte henne. Och det hugger till inom mig. Inte för tulpanernas skull. Utan av längtan. Att få känna det där. Att få vara en av dem.
Dem som är där. Ute i livet. Och bara är. Och ler.
Puss och Kram
Du är här ute, Carro! Det är bara det att du har fått så mycket motvind att det inte är så klart längre. Jag vill slita bort allt det fula och låta dig se och känna. För det finns här för dig.
SvaraRadera<3 Kram
Känner igen känslan precis men jag är bara där ibland. Fast stunderna av att vara precis i nuet, att vara tillfreds, ‘med’ och lycklig är väldigt, väldigt sällsynta. Oftast befinner jag mig någonstans där i mellan.
SvaraRaderaDu har så mycket som håller dig fast i glasbubblan. Hoppas det släpper taget om dig en dag!
Visst är du en del av det hela Carro! Men ibland känns det verkligen som en kupa av nåt slag. Man ser och hör och deltar, men känner inte ända in i kroppen och hjärtat att man VERKLIGEN deltar. KÄnner isg utanför, fastän man är en del av allt, egentligen. Det är jättejobbigt att känna så, och extra viktigt för oss andra att en stund som denna påminna dig om att du ÄR en del av allt! :) KRAM! /Linda S
SvaraRaderaFörstår dig precis! Kram
SvaraRaderaÅ va jag hoppas med hela mitt hjärta att du snart känner att du "deltar" igen!
SvaraRaderaSkickar tusen kramar till dig vännen