Jag reflekterar över året som gått

Första veckan på året åkte vi till Sälen.
29 minusgrader när vi kom upp på kvällen.
Men sedan var det varmare. Inte mer än cirka 15 minus o dagarna.
Leia lärde sig åka lift själv. Och svänga. Och stanna. Min duktiga treåring.

I vanlig ordning slutar det hela med dramatik.
Pappa sweetie ramlar illa. Från sjukstuga till sjukhus.
Och så såg vi inte mer av honom. Här är benet nästa läkt.

Under februari får jag och Leia chansen att gå på Göteborg Horse Show på Skandinavium.
Det var underbart att få ta del av tävlingarna igen efter att ha missat föregående års spektakel!

I mars fyller vår stjärna ett år. Grattis finaste Stella.

Och jag blir påkörd av en bil. Totalt ovetande om vad som komma skall,
trodde jag i min enfald att jag skulle vara borta från jobbet sisådär två veckor.
Information och riktiga undersökningar lyste med sin frånvaro.
Tänk om jag då visste att jag inte skulle komma tillbaka mer det året...

April tillbringade vi mest på sjukhus. Under fjorton dagar.
Mestadels i isoleringsrum. Min fina stjärna. Så tapper!

Liten och sjuk.

Under maj månad åkte vi på läger med Leias söndagsskola och kyrkan.
Vi kunde inte haft det trevligare och bättre!

Härligt väder hade vi med.

Under juni månad firade vi midsommar ute på Hållö.
En liten ö utanför Smögen.
Värdparet Maria Och Carl-Ludvig ordnade detta för oss trettio gäster.
Så otroligt generöst och fantastiskt trevligt!

Leia på midsommarafton.

Juli månad tillbringade vi så mycket vi kunde ute på torpet.
Här hoppar Leia från bryggan.

Liten nakenfis på rymmen.

Även augusti månad bjöd på en fin tid ute på torpet.

Leia ute på torpet.

Under september månad kom jag äntligen in till
en specialistläkare på Frölunda sjukhuset.
Första stora förändring. Medicin och lite andra olika behandlingar
påverkade mig på ett positivt sätt!

Jag tog även en liten dagstur till torpet.
Jag älskar september månad. Underbara höst!

Jag och Leia leker framför kameran på datorn.

I oktober månad hälsade vi på Maria och Carl-Ludivg i Ula i Norge.
Vi hade sådan tur att vi fick följa med dem ut med deras segelbåt.
En dag vi aldrig kommer glömma. Helt ljuvligt!

Och här badar hela glada gänget efter en heldag ute i solen på havet!

Och november. Och då var det operation för min stjärna.

På uppvaket.

December månad och färdig med barnens rum.

Här är ett kort taget med mobilen.
Jag har ju lovat er fler och bättre kort på de färdiga rummen.

Årets julkort. God jul. Och Gott Nytt År!

Och till sist, tack till Er alla, för alla fina kommentarer. Ni är bäst!


Puss och Kram

Fyra dagar

Nu är det bara fyra dagar kvar. Sedan är det nytt år. Om jag kunde, hade jag lagt mig i sängen och dragit täcket över huduvdet. Och stannat där. Fyra dagar. För nu orkar jag faktiskt inte mer. Jag känner att till och med jag tar slut någon gång. Det är inte rimligt att en och samma människa ska behöva stå ut med så mycket elände på ett och samma år. Det känns verkligen orättvist. Jag är så djupt besviken, arg och väldigt väldigt sårad att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen.

Och jag tänker. Att aldrig kan man ändra på andra. Aldrig kan man ändra på det som komma skall. Man kan inte påverka. Något annat än sig själv.

Så jag får helt sonika ta och andas. Andas. Och andas. Och fortsätta och andas. Och sedan andas lite till.

Så går tiden.

Och snart tar det slut.

Detta eländiga år 2010.

Jag hatar det!!!

Skicka mig ett mail om ni vill ha tillgång till bloggen. Som egentligen är låst för allmänheten just nu.

Några av er läsare kanske har märkt att min blogg har låsts för allmänheten. Och inte kommit in de senaste dagarna. För så är det nu. Bloggen om Familjen sweetie finns kvar. Fast bakom lås och bom.

Och ni är många som vill fortsätta att läsa. Det värmer i hjärtat!

Och till er som helt plötsligt blivit utestängda vill jag nu säga att om ni vill fortsätta att läsa, får ni göra det men behöver en inbjudan från mig, till er mail. Så alltså måste ni maila mig på hannacaroline@yahoo.se så att jag får er mailadress och kan skicka er en inbjudan.

Och det är ju inte så lätt att göra om man inte har tillgång till min mail, på annat håll.

Därför öppnar jag denna blogg igen kort för att ge er denna möjlighet. (Ni hela femtio fina personer som redan har tillgång till bloggen när den är låst behöver ej maila igen.)




Puss och Kram

God Fortsättning

Vi sitter uppkrupna i soffan och kollar på tv. Det går någon Astrid Lindgren film just nu. Det är väldigt kallt ute. Och varmt inne. Runt om i huset är värmeljus tända. Och golvet är täckt av julklappar och rester av omslagspapper. Barbie, pet shops, My Lillte pony, pärlor, pyssel, kläder, pussel, spel, böcker, filmer, utklädningskläder, Monchhichi, en gitarr, en briospis, en barbapappa puff, mer kläder och en fasligt massa koppar, fat och bestick slåss alla om uppmärksamheten. Och jag leker med mina klappar. Det vill säga doftar gott av ny parfym, går säkert och varmt i nya kängor från Naturkompaniet och käkar twist. Årskortet på Liseberg hoppas jag komma väl till användning nästa sommar. Så mycket mer blev det inte. För mig. Men det räcker gott. Jag plockar och plockar bland barnens klappar. Försöker lura ut vart alla nya prylar ska placeras. Känns som att deras små rum redan är fyllda till max. Och tänker samtidigt på hur välsignade vi är. Som får ta del av alla dessa klappar, god mat och familjen. Till jul.

Alla de julkort vi fått. Och skickat. Alla de klappar jag köpt. Och som vi i familjen tagit emot. Kan inte annat än få lite dåligt samvete. Av överflöden.

Nästa år funderar jag på att göra något annat. Av just detta köpande och skickande. En gåva till de mer behövda istället för julkort. Och likaså som klappar för oss vuxna.

För visst känns det i magen när man tänker på alla barn som inte har någon möjlighet att få besök av någon tomte. Och få någon julklapp. Eller de barn som ringer bris mitt på julafton. Under Kalle Anka. För att pappa och mamma bråkar. Är fulla. Eller inte hemma. Min tanke går till dem.

Och här hemma sitter jag med min glögg och min lussebulle. Barnen leker nu ivrigt med de nya julklapparna. Och allt bara är.
Lugnt och stilla. Ett riktigt fint julfirande.

God Fortsättning på julen till er alla!

Glögg innan middagen på lilljulafton dagen före julafton.
Hemma hos oss. Med ena sidan släkten.

Men vem är det egentligen som kommer där?

Tack snälle tomten!

Tomten var först mycket läskig.
Men han var ju väldans snäll och se vad jag fick!

Och så tar vi en repris dagen efter. Byter stad och släkt.
Resultatet av trasig vattenledning på självaste julafton
är ett lite mer flexibelt julbord. Potatis och jansom ersattes av makaroner kokade på mineralvatten.

Och ketchup till det...

Till barnens glädje!

"Tåntån" nummer två kom på julafton med!
Denna gången tog han köksingången.

Men kan han skynda sig lite den där tomten.
Vi är redo här. För paket.

Liten tjej med mycket klappar.

Puss och Kram

Dag åtta, ett ögonblick

På ett ögonblick. Under en sekund. Eller vid just den tidpunkten. Så händer det. Det vackraste. Det finaste. Och det allra käraste. Första gången var jag halvt neddrogad av lustgasen som fortfarande verkade. Och av smärta. Men jag låg där på operationsbordet och väntade. Och lyssnade. Och väntade. Så kom det. Äntligen. Det efterlängtade skriket! Välkommen älskade Leia. 060630

Jag blev mamma för första gången.

Andra gången var det mindre dramatiskt. Jag låg på operationsbordet även denna gången men nu vid ett planerat kejsarsnitt. Jag minns hur solen sken in genom de smutsiga fönsterna. Och hur narkosläkaren stod vid min sida. Hon hade långt mörkt hår som hon bökat in under den gröna mössan. Och pratade nästan konstant. Med oss alla. Och jag väntade. Och lyssnade. Och väntade. Och så kom det. Skriket. Äntligen. Välkommen älskade Stella. 090325

Och för andra gången.

Puss och Kram

och de där lussemuffinsen...

Skulle precis posta nedanstående text, när timern på ugnen pep till. Det var dags att ta ut lussemuffinsen ur ugnen. Och på ett ögonblick, ja under en endaste sekund stöter jag emot ugnen med armen. Aj som tusan. Där brände jag mig. På en ugn som är 250 grader varm. Så nu sitter jag här och tycker synd om mig själv. Det bränner och svider som tusan. I armvecket. Irriterad och arg är jag. Också. Väntar nu på kompresser och förband som T ska köpa med hem. Bedövningssalva för hela slanten.

Här kommer texten förresten;

"De efterlängtade lussemuffinsen är i ugnen. Leia vilar i soffan framför en film. Stella sover i vagnen ute. Och T är på julbord inne i stan. Dagarna före jul är verkligen till för att mysa. Och jag är ganska bra på det. Att mysa. Och bara vara. Leva här och nu. Se på mina vackra barn som är alldeles rosiga i kinderna efter lek ute i snön. Känna doften av nybakat inomhus. Tänka på vilken tur jag har. Att just jag har världens finaste familj. Ja det finns mycket att glädjas över! Fast jag måste även erkänna att några gånger per dag faller jag dit. Och blir lite stressad. Eller upprörd. Eller smått irriterad. Helt i onödan. För inte kan det vara något som är SÅ viktigt att man måste bli irriterad över det. Eller något som är så bråttom att man måste stressa. Och barn är ju bara barn. Så de får leka. Och ta fram allt man precis städat bort".

Och jag tänker, nej aldrig får det vara bra!

Och här sitter jag.

Lite häng i trappan.

Och de där lussemuffinsen...

Puss och Kram

35 läsare är ni

Hej där alla mina trogna läsare.

Ni är faktiskt hela 35 stycken som vill fortsätta att läsa det jag skriver. Ja vad har det nu tagit åt mig då, tänker ni kanske. Jo det är nämligen så att jag tröttnat en hel del på att vissa människor som jag känner på något vis, liksom, läser min blogg. Men inte gärna vill "erkänna" det. Och det känns lite olustigt. Även dem som läser som känner mig som liksom aldrig någonsin egetligen bryr sig om mig. Utan de läser mer för nöjes skull. Och självklart ska det vara nöjsamt att läsa. Inget fel med det. Men i kombination med att inte ge sig till känna (trots att jag vet) och enbart av ren nyfikenhet läsa, så tycker jag det för mig då känns som ett mentalt hinder. Att skriva alltså. Och att få sådan konstig "skrivkramp" är ju det sista jag vill. För jag behöver ju denna bloggen. Om jag inte får skriva blir jag liksom lite tokig. På något vis. Jag känner mig tom och orkeslös. Och alla de tankar och känslor som finns inom mig fastnar liksom på vägen. Någonstans mellan tangenterna och fingertopparna. Och där kan ju inte mina tankar och känslor sitta. Dag ut och dag in. Nej vet du vad.

Därför blev det nu dubbla lås på denna blogg.

Så för att avsluta denna mycket flummiga förklaring så vill jag även tillägga att nej, ingen har varit elak mot mig. (ännu ;-) ) och Nej, jag har inte fått elaka hemska kommentarer. Och ja, jag står för vad jag skriver. Men ni som hängt med ett tag vet ju att jag är rätt så privat av mig här i min blogg. Vilket inte riktigt alltid känns hundraprocentig kompatibelt med en helt offentlig blogg.

Så jag testar denna form ett tag. Det som jag redan sörjer med att låsa bloggen är nog att jag inte kan uppfylla det huvudsyfte som var orsaken till att jag en gång i tiden startade min blogg. Nämligen att delge tankar och erfarenheter av att ha ett barn med en medfödd tarmsjukdom. Men eftersom bloggen blev något mycket större, något som berör och behandlar allt mellan himmel hirschsprung, så fick jag nu tänka om.

Puss och Kram på er- hoppas ni inte stressar ihjäl er såhär före julafton. Själv har jag redan handlat alla mina cirka fyrtio julklappar och kan således ägna min lediga tid till att lägga in mailadresser på bloggen ;-)

Dag sju, min bäste vän

Min bäste vän. Oj så svårt. Vad är en vän? Egentligen?

För mig är min bäste vän han eller hon som står vid min sida. Och varken följer eller går före. Han eller hon som lyssnar utan att döma. Som ringer trots att man själv inte hört av sig. På flera månader. Som frågar hur man mår. Och verkligen menar det.

Det är han eller hon som man faktiskt vågar vara svag inför. Som man vågar öppna upp. Sig själv. Det är han eller hon som man delar sina hemligheter med. Du vet den där hemlisen som man inte riktigt vågar berätta för någon annan. Bekant eller vän.

Med min bäste vän kan man bara vara. Sig själv. Utan att förställa sig. Utan att känna sig konstig. Eller skamsen. Eller dum. För min bäste vän hejar på mig. Står vid min sida. Och håller om mig hårt. När det blåser. När vinden är så där fruktansvärt kall och hård så att ögonen tåras. Små droppar som sakta rinner ner för min kind. Då finns min bäste vän där. För mig.

Min bäste vän dömer inte. Min bäste vän kräver inget tillbaka. För det kommer ändå så naturligt. Jag vill ge. Ge hela mig själv. Ge tillbaka. Vänskap, kärlek och omtanke.

Till min bäste vän.

Nu låser jag dörren

Låser bloggen. Ni som vill fortsätta att läsa får skicka ett meddelande till mig. Jag behöver eran mailadress alltså. Skicka till min mail, skriv här nedan eller skicka ett meddelande på facebook.
Adressen är;
hannacaroline @ yahoo.se utan mellanrum.
Låser den i morgon kväll,
Vi hörs och syns,

Puss och Kram

Önskar en låt

Jag önskade en låt. På musikhjälpen. Och så gjorde många med mig. Barn är inte till salu. Någonsin. Över tolv miljoner kronor insamlade. Jag blir varm i hjärtat. Och lyssnar om och om igen. På Robyn.

Lyssna och njut!




Puss och Kram

Dag sex, min dag

Så var det dags för listan igen. Idag ska jag presentera min dag. Så så får det bli.

Jag vaknade strax efter sju utan smärta i nacken. Till skillnad från igår. Det tackar jag för. Leia satt påklädd och klar och tittade på tv. Stella stod i hallen och ropade mamma, mamma. Jag tog med mig kläder till henne och så gick vi ner. Klädde på oss. Jag tog mina mediciner. Och sedan tog vi på alla ytterkläder för att åka till förskolan. Vi var på plats i tid, vilket vi oftast är. Och sedan åkte jag direkt in till centrala stan här i Göteborg. För att få mina allergisprutor. Mycket jobbigt att åka in i rusningstrafiken men fredagar är ändå en hyfsat lugn dag. I morgontrafiken alltså. Får mina tre sprutor och väntar sedan trettio minuter innan jag får lov att gå därifrån. Sedan var det frukost på mitt favorithak. En sojalatte, en grillad macka och en färskpressad jos. Mums. Läste där gp och blev då påmind om att jag faktiskt glömt av att ta influensasprutan i år. (Det stod något om att det var en del som insjuknat i svininfluens i V Götaland). Vilket inte är så bra då jag har astma. Så det fick bli att åka och ta den. Min vårdcetral som är stans bästa (enligt mig och flera test bla ett i gp) tog emot mig direkt och gav mig sprutan. Tusen tack för det!

Därefter körde jag till den färgaffären där vi köpt färger och tyger, och hämtade dynan och kudden som var klara. De till barnens rum. I samma tyg som gardinerna. De blev jättefina! Och före jag åkte hem svängde jag förbi två små butiker och köpte klart mina julklappar. Det var bara till Leia och Stella jag hade kvar att handla. Och Leia fick bla en gitarr (hon har önskat sig en) och en utklädningsdräkt, i form av en röd drake. Stella fick en spis och lite grejer till den. Sedan var det dags att åka hem och vila. Och det gjorde jag. Fick som tur var hjälp av en snäll kille hemma att bära in mina grejer till huset. För jag fick inte upp låset till grinden här ute. Så jag kunde inte köra in bilen. Och bära en liten sak åt gången hade ju vart lite segt. För jag får ju inte lov att bära så mycket ännu.

Vilade, gjorde avslappningsövningar och åt sedan lunch. Det fick bli filmjölk och macka. Vilket typ aldrig händer annars. Men eftersom vi skulle äta så god middag sedan, färsk lax, så fick det gå an med filmjölk till lunch tyckte jag.

Fredagar är en skitdag för T att jobba, eftersom det blir så långa dagar (sisådär 12 h) så jag fick även hämta barnen idag. Stella mötte mig i hallen lika glad som vanligt. Och Leia ville inte direkt gå hem. Som vanligt där med. Men jag kunde idag locka henne med att hon hade fått paket på posten. För så var fallet. Och det var fina Therese som hade skickat det. Och vad glada barnen blev. Jag med för den delen. De slet upp innehållet som var två handstickade benvärmare. Men åhhhh, fina fina Therese, tusen tack!!! Barnen fattade direkt vad de var till för och hade på sig dem ända tills det var dags att byta om till pyjamas.

Hemma packade barnen upp deras fina saker de gjort på dagis nu till jul. De fick nämligen med sig allt hem idag då de går på jullov idag. Ja så är det. Jullov. För hela familjen sweetie. Två veckor framåt. Sedan så lekte vi på Leias rum. De lagade mat åt mig och jag låg i sägnen med numera en förfärlig värk i nacken. Jag försökte göra lite andningsövningar men det gick väl sådär med en ettåring och en fyraåring som ville ha ens uppmärksamhet mest hela tiden.

Sedan var det dags för att göra middag. Fick käka lite värktabletter så att jag för omväxlings skull kunde skala potatis. Det blev färsk lax med pressade potatis och romsås. Mums där med!

T kom precis när middagen var klar vid halv sex. Och vi åt chokladpudding till efterrätt. Sedan vilade jag på soffan tills ca 19.00 då var det dags att läsa saga för Leia. Och efter det kollade jag på Robinson. Och nu sitter jag här.

Det var min dag det. Varken mer eller mindre.

Frukost

Barnens julalster från förskolan

Paket på posten idag.
Världens finaste hemstickade benvärmare.
De kommer vara såååå snygga till barnens blåa förklädesklänningar!

Stella på hennes favvoplats med fina benvärmarna på.

Puss och Kram

Luciadagen

Och även familjen sweetie firade lucia. Det finaste luciatåget av dem alla bjöd på en strålande uppvisning. På förskolan föräldrakooperativet Senapskornet. Och luciafirandet var alldeles fullkomligt. En liten stjärngosse som gråter efter mamma. En ännu mindre nisse som mycket bestämt och enhetligt upprepar ordet mamma under de första sångerna. Tills hon kom på andra tankar när det var dags för favoritramsan. "Tomte grå och tomte röd". Vackra julsånger. Rara små ramsor. Några sjungande fröknar. Massor av mammor och pappor. Mer eller mindre stressade. Söta små gula katter i alla dess tänkbara och otänkbara former. Med ett dussintals russin i varje. Pepparkakor. Kaffe. Saft. The. Och sist av allt en kräkandes lite större nisse. På min fot.

Luciafirandet var därmed fulländat.

En mycket bekymrad liten tärna och en bedrövad liten nisse.

Vad gör vi här på scen? Egentligen?

Så kom vi till min favoritramsa.

Hela glada gänget på vår förskola.
Bara ett barn fattas.

Fika för liten tomte och finaste tärnan.

Alla barnen fick var sitt paket efteråt.
Plus fiskedamm med godispåse.

Bästa presenten. En bok om Snick och Snack och
Vännerna i Kungaskogen.
Plus cd med härliga sånger.

Puss och kram