Firsören och sms

Så var det äntligen dags att besöka Salong It igen. Sex månader har det hunnit gå sedan jag var där sist. Sex månaders uppehåll. Det är betydligt längre än vad det brukar gå mellan mina klipptider. Denna gången tog det dock så lång tid. Det kom helt enkelt något annat i vägen.

Före denna hårvårdstid var det emellertid dags för rehab-tid. Eftersom jag dragit på mig en förkylning vilket ter sig i rinnande näsa och en mycket öm och värkande hals kunde jag inte träna så värst mycket. Och dessutom har jag fortfarande så förtvivlat ont och mår illa och är yr så det blev mest stretching. Och massage. Vilket i sig dock inte ska förminskas. Det gör undervärk. För stunden åtminstone.

Den där tiden hos frisören som annars brukar vara så behaglig och omtyckt var dock ansträngde idag. Nacken värkte och jag var yr och illamående. Som tur är hade jag en paus på en timme mellan färgningen och klippningen vilket gjorde att jag kunde strecka ut och vila nacken.

Jag blev väldigt nöjd med håret. Fick även köpt mig tre nya nagellack jag och dotter min kan roa oss med. Om jag orkar. Snygga är de hur som helst. Blev dessutom bjuden på bussresan hem. Av chauffören himself. För mobilen lade av. Och det är ju så man betalar numera. Med ett sms.

Min fyraårige dotter har fått dille på mobiltelefoner. Hon har en gammal obrukbar hon leker med. Idag bad jag henne göra något. Fick då som svar; "Snart mamma, jag ska bara skicka ett mäss först".

Dagens fyraåringar är mycket kommunikationsupplysta.



Puss och Kram

Ps, Dagens bussresa var ett engångsundantag som jag ur whiplashskadesynpunkt hoppas slippa framöver Ds