Har man en barnfri helg ska man passa på. Ja det säger alla. Precis alla jag pratat med. Alla som jag har berättat för att barnen ska iväg till sin gulliga farmor i Varberg. Till deras husvagn. Säger så. "Ja men vad skönt, du får du passa på att ...".
Passa på. Ja det var just det. Det lilla enkla. Här ska det passas på. Passas på att bara vara. Att Vila. Att Sova. Så länge och mycket som jag bara vill. Och passas på att Göra det jag vill. Men samtidigt så måste jag ju hinna städa upp lite. Efter småtrollen. Utan småtrollen. Ja Passa på att städa. Att Tvätta. Att Damma. Att Dammsuga. Och Röja i garderoberna. Sortera ut gamla kläder. Så man hinner i kapp alla måsten hemma. Hinner i kapp sig själv. Och hinner i kapp tiden. Men glöm nu inte att passa på att bara vara. Och passa nu på att shoppa. Gå i affärer. Så mycket du orkar. Ta en fika. Och passa nu på att surfa på internet. Och prata de där telefonsamtalen du annars aldrig hinner.
Passa på. Passa på. Och passa på.
Jag känner hur jag slits mellan soffan och tvätten. När jag ligger i soffan och läser Gp's alla artiklar noggrannare än jag någonsin läst ser jag i ögonvrån hur kläder ligger och dräller på golvet. Jag blir påmind om det stora tvättberget i tvättkorgen. Locket på vår gigantiska tvättkorg går inte ens att stänga. Jag lägger ifrån mig tidningen och tittar ut. Solen skiner. Det påminner mig om blommorna som måste vattnas. Och jag får inte glömma grannens. Som är bortrest. När jag väl står vid blommorna passar jag på att plocka vissna blommor. En halvtimme senare går jag in. Jag går igenom hallen och snubblar på leksaker och väskor. Jag påminns om allt som ska plockas upp. Börjar plocka bland kläder, väskor och skor. Sorterar.
När jag som ivrigast rensar bland Leias kläder påminns jag än en gång om orden. Passa på. Passa på att vila. Och Bara vara.
Vilket återigen för mig till soffan. Fast där känner jag mig för rastlös för att bara vara. Jag vill ju passa på att få lite gjort här hemma när jag ändå har tid.
Eller?
Vad är det egentligen som ska passas på? En barnfri helg och mitt huvud går i spinn. Min hjärna skenar ur och vill allt på en gång. Jag slits mellan alla måsten och den där bekanta känslan av att ta det lugnt. Lugna ner dig. Sätt dig. Lägg dig. Vila.
För visst är det så? Som det alltid är. Man vill så mycket. Men man måste välja bort. Måste säga nej. För säger man bara ja säger man automatiskt nej till något annat. Oftast till sig själv. Så därför får man börja säga nej så att man också kan säga ja. Till sig själv. För så är det. Precis så.
Jag har i alla fall sagt ja till bio. VIP-bio med middag. Och jag har även sagt ja till sovmorgon. Loppisbesök. Shopping. Närmare bestämt kläder från Nygårdsanna samt en ny systemkamera. Från Sony. (nu får ni något roligt att se fram emot, hoppas jag, det vill säga nya bilder, med förhoppningsvis bättre kvalitet). Jag har även sagt ja till färdiglagad mat. Lite grejande hemma. Och en och annan maskin tvätt.
Nu ska jag säga ja till soffan. Och en film. Och en kopp kaffe och lite gott att äta.
Man får ju passa på!
Puss och Kram
Svarade igår men det försvann.
SvaraRaderaPassa på att bara vara Carro, leva i nuet och njuta. Vardagssysslorna har ett visst sätt att leta sig in även i den egna tiden - hoppas du klarar dig undan det.
Kram
Så korrekt, så väldigt korrekt du beskriver den malande känslan av att "jag borde ta det lugnt men jag måste också göra det och det och det" Dragkampen mellan det viktiga,vilan,och det minst lika viktiga,hushållsarbetet! Jag känner av detta så fort jag blir barnfri!! Det kommer som ett brev på posten och slutar ofta med att jag bloggar!?!? Det är tydligen det mest avkopplande för mig just nu!
SvaraRaderaVilka fina prylar och kläder du shoppat:) Inte helt fel med en systemkamera. Ser fram emot att få se alla dina bilder....
Änligen är vädret hanterbart, i alla fall här i Skåne! Stor kram