(måste dock som parentes inflika med att det känns märkligt att vara mer nöjd med sig själv efter denna lilla insats, när jag förr knappt brukade vara nöjd efter ett puls-spinning pass på friskis och svettis, 75 minuter långt, trots att jag mer eller mindre brukade ramla av cykel- vad säger det om mig? Och vad har jag alltså lärt mig av detta? Jo, nästa gång jag kan vara med på ett 75 minuters långt spinningpass puls på friskis och svettis kommer jag definitivt vara nöjd över mig själv, och dessutom överlycklig!)
Efter det drog hon lite i huvudet igen. Och töjde och sådär. I morgon är det akupunktur. Och dagen efter det samma upplägg som idag.
Efter besöket hos sjukgymnasten hade jag tio minuter på mig tills bilen gick ut. Hade lagt på 38 kr idag. Ja det är dyrt att träna hos sjukgymnasten. Om man räknar in parkering och bensinkostnader. Att åka kollektivt är helt uteslutet för jag hade svimmat på vägen. Kan ej stå och vänta på bussen. Kan ej gå till busshållsplasten. Än mindre sitta 40 minuter på en skakig buss. Hur som helst. Tio minuter är ändå tio minuter. I affären strax intill min parkering handlade jag fyra fina saker. Stella behövde nya tofflor, en mössa och en väska. Och Leia behövde en ny väska. Hennes gamla gick (äntligen!) sönder i helgen. Så nu fick jag till sist en legitim orsak att köpa dessa fina väskor jag trånat efter i cirka tre år. Den lila färgen är dock ny för i år. Den fick bli Stellas.
Eftermiddagen spenderades i sängen. Först avslappning i cirka trettio minuter som slutade med (som vanligt!) att jag somnar. Och vaknar cirka en och en halv timme senare. Men det får jag inte alls dåligt samvete över. Det tillhör rehabiliteringen. Jag har ett ökat sömnbehov och kroppen måste få vila. Två timmars avslappning med sömn gjorde susen. Jag orkade även med kvällen.
Stellionis nya väska.
Leias nya väska.
Stellionis nya tofflor från bobux puss och kram
Du är SÅ duktig! Du kämpar på och blir glad när du lyckas. Litet som stort. Ett puls-pass som helt frisk kan få en missnöjd om man inte presterar som önskat. Men som skadad är förstås ett så långt pass som en dröm att kanske uppnå en dag igen. Livet har sina vägar att ge perspektiv på tillvaron, och fy bubblan vad du har fått utstå senaste året! Nu räcker det med otäcka jobbiga händelser. Nu ska du bli återhämtad, Stella ska vara frisk, ni ska få vara samlad som familj, och livet ska knata på i normal, BRA takt, med många glädjeämnen! Så, nu var det bestämt! :) Kram!
SvaraRaderaKänner igen den där känslan att man inte förstår hur duktig man varit förrän det är helt omöjligt att upprepa samma sak - och man förstår det! Man är inte snäll mot sig själv, alltså! Du är jätteduktig som orkar med detta, shoppingen blir väl lite som en belöning? De väskorna är ju bara för söta..och praktiska kan jag tänka! Jag har bara sett dem på nätet i en webb-butik. Är det minikånken, de små? Mitt systerbarn har också önskat sig en sån. Kram
SvaraRaderaDu är superduktig vännen! Och vilka fina ryggor t barnen! Önskade mig själv sådana väskor när jag va liten :)
SvaraRaderaMassor med kramar!