Hon skulle absolut gå förbi hennes kompis Elliot på vägen hem, dvs passera hans hus. Det kom hon på lite sent. Så vi fick ta en omväg för att passera det huset. När vi passerar huset;
"Det är mörkt där", säger Leia. "Alldeles tomt"
"Ja", säger jag, "alldeles tomt"
"Vart är Elliots pappa?"
"På jobbet", säger jag.
"Vart är hans mamma då?"
"På jobbet" , säger jag. "Det är nog bara de två katterna hemma"
Leia tänker.
"Men då är det ju inte alldeles tomt".
Min smarta tre-åring. Jag är helt objektiv, opartisk och inte alls påverkad av något på något sätt, men hon måste ju vara ovanligt smart för sin ålder?!
Nu ska jag gå upp till hennes rum o sätta mig på hennes säng o sakna henne lite.. om 3 dagar kommer hon tillbaka!
Jag tror att vi föräldrar ofta underskattar våra barns kunnande. Å andra sidan kan det lika ofta vara åt andra hållet.
SvaraRaderaTänk att Leia räknade ut det så snabbt. :)