Jag har inte smält det riktigt än... att folk i min närhet faktiskt läser min dagbok, för det gör ni ju! Ca 35 - 45 besökare per dag betyder ju faktiskt att dagboken läses, kanske inte så värst noggrant, flera kollar säkert bara på bilderna eller skummar lite, men många läser nog de ord jag skriver med. Märklig känsla. Att bli hörd. Och sedd!
Ibland när jag sätter mig här framför datorn inför ett blogg-inlägg får jag lite tvångstankar... ni vet sådana tankar som dyker upp som man eg inte vill ska dyka upp... att man ska skriva något helt knasigt eller irrelevant inlägg i sin blogg, något extremt provocerande eller bara totalt meningslöst, eller fula ord... Fast än så länge har jag kunnat hålla mig.
På tal om tvångstankar, det var ett fenomen som "drabbade mig" mer förr... när jag var riktigt liten var jag rädd att det var något fel på mig, höll på med "knasiga" saker och kunde inte sluta... Inte förrän vi hade vår första psykologi-lektion på gymnasiet insåg jag att jag faktiskt inte alls var konstig utan det var rätt normalt att man ibland fick sk tvångstankar... Man var inte knäpp för det.
En tvångstanke jag hade i mellanstadiet tror jag det var, som var riktigt svår att göra sig av med, var att jag skulle springa en viss sträcka innan bussen hann köra förbi mig.. tex komma till en viss lyktstolpe eller så. Det var svettigt. Och halt. Någon gång ramlade jag så att alla på bussen såg. Eller så skulle jag dunka mig själv på A-brunnar, 3 gånger i ryggen, annars fick jag otur hela dagen. Det är fortf läskigt att gå över A-brunnar...
För att återknyta till inläggets början; att jag har en offentlig dagbok. Det är vi överens om. Offentlig är den. Men vad speglar då denna dagbok? Mig så klart. Mina tankar. Mitt liv. Men det allra heligaste inom mig, min allra innersta tankar och funderingar, min sårbarhet eller mina hemliga sorger, det ser ni inte. För visst måste man hålla mystiken levande.
Puss o Kram syns på stan
... och jag är sån som ingen mystik har, jags kriver nästan allt..... ;) Bara vräker ur mig. Fula ord om jag är arg, mina hemliga tankar (som ju inte är så hemliga när de är i en blogg haha) osv. Bara jag får skriva av mig så är jag nöjd. ;) Jag skriver inte för att underhålla andra. Jag skriver för att jag alltid gillat att "skriva av mig" och om någonm vill läsa och reflektera är det bara ett plus :)
SvaraRaderaHahah..sånna tvångstankar har nog alla haft/har....ibland kan jag få för mig att jag skall tävla mot den jag möter ute på min prom..just sådär du vet..jag skall hinna till DEN lyktstolpen före den personen..eller jag skall hinna DIT innan den cyklisten möter mig...
SvaraRaderalinda: Visst är det skönt att få skriva av sig! :-) Precis, ens dagbok är ju ens sätt att reflektera över sitt liv o sina tankar :-)
SvaraRaderakatja: mmm känner igen det där!
Tack söta du för samtalet för en stund sedan!!!
SvaraRaderaÄr så glad att jag har dig!!!
Kram Milla