Skratta med öppen mun

Jag hade ringt till min bvc-sköterska och talat in meddelande igår för att få en tid till henne och komma in och väga Stella. Hon ringde upp oss idag när vi låg och sov runt 8 tiden på morgonen. Leia lekte som vanligt själv på sitt rum. Hon brukar vakna runt 7 tiden och komma in till oss. Så frågar hon om det är morgon och om hon får leka på sitt rum. Jag brukar säga ja. Om inte kl är 05.00 då brukar jag säga till henne att det är natt och att hon ska sova. Då går hon och lägger sig och somnar om.

I vilket fall, vi fick komma in till bvc på fm för att väga. Och vi åkte dit. Med en klump i magen. Så klart. Jag såg ju på Stella att hon blivit mycket smalare det sista. Armar, ben och ansiktet. Och revbenen syns när man tar av tröjan. Hon har ju knappt öppnat munnen vid matning. Man kan säga att hon ätit mindre och mindre de senaste två v för att inte äta något alls de sista två dagarna. Och inte heller välling så man kan skryta om det. (några tiotals ml någon gång då och då...)

Hon vägde 8100 gram. Och när hon var 5 månader vägde hon 7770. 330 gram ökning på 4 månader och en vecka. Icke godkänt. Så klart. Eller så kan man säga 300 gram viktminskning det sista. Hur som helst. Bvc-sköterskan ville att jag skulle ringa Stellas läkare. Jag bad henne göra det istället eftersom hon också känner dem sedan hon jobbade på DSBUS. Jag tycker att det är en sådan ansträngning och ringa och "tjata" på dem. För det känns som man tjatar när man ringer till dem. Fast det gör man ju inte.

Sagt och gjort. Hon ringde sjukhuset. Förklarade läget och de skulle höra av sig. Vid lunch-tid ringde en barnkirurg upp mig. Dr Anders hette han. Han jobbade idag med det gjorde ej Dr Överläkare som är Stellas "riktiga läkare". Denna man var dock super-noga och jobbade i gastro-teamet som han sa och han ville absolut kolla på henne. Hon har ju haft diarréer ett tag och nu kan hon inte behålla vätska så bra. Men hon har ju ej feber och är ej sjuk på det viset.

Hur som helst. Vi fick packa in i bilen för att åka in. Dr Anders lovade att han skulle ta emot oss med det samma. Fast vi fick söka akut ändå. Men han sa att jag skulle be dem ringa upp honom så skulle han ta in oss. Snällt! Att gå före i kön. Fast före i kön blir det ju inte för han jobbade ej på akuten idag så egentligen lämnade jag kön för ett annat barn. Leia fick leka med sin grann-kompis. Verkligen snällt av dem o ställa upp. Tusen tack Anette!!! Och de har ju så roligt ihop!!

Väl på sjukhuset så var det inte så enkelt och få dem att ringa Dr Anders. Tog dem ungefär en timme att slå det där förbannade numret. (hur svårt kan det vara- det var inte så att akuten var överfull, typ inga alls där... men det är ju svårt att göra något man ber dem om!!)

Men sedan gick det snabbt. Träffade honom inom en kvart. Och han var supernoga. De skulle ta olika avföringsprover och 3 rör blodprover. De ville bla kolla att det ej växer bakterier i tarmarna. Vilket det tydligen kan göra när barn står på konstant antibiotikakurer. Som Stella gör. Han sköljde hennes tarm med. Fast det kunde vi ju lika gärna gjort själva. Det var rätt roligt att se att man själv är duktigare på något än vad de är!! Fast han var duktig med fast lite mer fumlig. Fast det är ok. Jag gör ju detta varje dag och han ant inte så ofta!

Stella var jätte-duktig men också väldigt ledsen i perioder. Nu är proverna tagna hur som helst och han skulle jobba i morgon så han ringer om de visar något avvikande. Annars sa han att Dr Överläkare skulle ringa oss på måndag. Så får vi diskutera alternativa matvägar att gå. Man kan tydligen ge lite näringslösning och andra saker. Helt enkelt koppla in en dietist.

Ja det är nog på tiden. Innan det blir allt för negativt detta med mat och att äta. Det är inte meningen att min lilla trollunge ska behöva skratta med stängd mun, gråta med igenknipna läppar, i rädsla av att någon ska trycka in mat i munnen som hon inte vill ha. För det gör hon, gråter och skrattar med stängd mun. Stackars barn. Och stackars mamma!

I morgon är det nyårsafton. Vi ska ha gäster här hemma. Supermysigt. Och då ska jag ha roligt och skratta. Med öppen mun.

Puss o Kram o tack för alla fina kommentarer, ni betyder massor för mig!!!!

Massor av ull

Idag har jag och barnen varit själva. Tias började jobba idag igen. Vi var först inne på Frölunda Torg för att besöka Pop och köpta lite ullunderkläder. Det är så otroligt kallt nu så de behöver varmt under overallerna. Dessutom är det ju bara 1.5 v kvar tills vi åker till Sälen. Stella fick en gosig ull-overall och ullsockor och Leia fick en ull-tröja och en ull-rånarluva samt en ull halsduk då hennes förra blivit för liten och därmed lagom till Stella. Jag är mycket nöjd med mina köp.

Sedan åkte vi hem och gjorde lunch. Pannkakor med sylt och grädde. Man får äta det till lunch när man har jullov. Efter lunchen var vi ute på lakeparken med några av våra goa grannar. Och när vi (eller läs jag) blivit tillräckligt kalla gick vi in och jag gjorde varm choklad till mig och Leia. Hon åt upp marshmallowsen och grädden och lämnade chokladen. Nå ja det kändes lyxigt hur som helst! (Och för den som undrar har marshmallows fått sitt namn från den växt som den ursprungligen gjordes på, nämligen Läkemalva som på eng heter marshmallows, för den som vill glänsa över en kopp var choklad!)

Stella har knappt ätit idag. Det är så otroligt trist när hon inte äter. Jag blir både ledsen och stressad och orolig. Hon åt knappt igår heller. 3 mini-små babyskedar gröt till frukost, 7 lika små skedar puré till lunch, 4 lika små skedar yoghurt till mellanmål och ingen kvällsmat då vägrade damen öppna munnen. Detta kallar jag ingenting. Och det är därför vågen vägrar visa mer än 8240 gram på bvc! Hon avslutade dagen med en hel flaska välling dock så hon var nog hungrig. Det har hänt typ en gång förut i hela hennes liv. att hon druckit 180 ml välling på raken alltså.

Om ni undrar försökte jag med mer mat däremellan men hon öppnar ej munnen hur mkt jag än försöker lura henne att gapa.

Sedan kan det ju komma dagar där emellan då hon faktiskt nästan äter en portion gröt till frukost, och hyfsat med lunch och även mellanmål o kvällsmat. Så nej, jag förstår absolut inget alls!! Men trist som bara den är det! När hon ej öppnar munnen alltså. Lång tid tar det med. Att mata o mata och försöka och försöka!!

I morgon är det en ny dag och nya tag! Vi har inga planer direkt så vi tar dagen som den kommer!

Puss o Kram

Våran jul!

Julmiddag hemma hos oss i vårt kök.

Tomten kom i år med...

Förväntansfull Leia.

Stella grejar med paketen...

Stellas julklapp, taxen!

Stella o Malin provar mössor.

Sötnosen leker med sina julklappar på juldagens morgon.

Storasyster hjälper till att öppna julklapparna. Anda julfirandet, juldagen i Borås.

Syskon!

Moster Cilla och Stella framför granen.

Som ni ser har vi haft en supermysig jul, med två firande en för varje släkt,

Vi hörs,

Puss o Kram

God och fridull Jul önskar jag er alla!

Nu lider julafton mot sitt slut. Bara sena kvällen kvar av denna afton.

Förr i tiden, det vill säga innan jag blev mamma, brukade jag gå på midnattsmässan så här dags. Det är väldigt fridfullt, stämningsfullt och mysigt i en kyrka på julafton. Minns att jag brukade sitta och blunda till o helga natt och bara njuta av orgels spel och de som sjöng. Men nu får jag allt hålla mig hemma. Har ju två små trollungar som sover sött i sina sängar!

Dagen har varit fin. Vi var här hemma och firade jul. Tias släkt var här. Jätte-trevligt.

Stella har dock inte alls haft en bra dag så jag fick byta ut julklappsöppningen mot ett lavemang och pottan. Ja, vad är väl en bal på slottet?

Man kan nog nästan säga att Stella missade sitt fösta julfirande. För först sov hon totalt utmattad efter en yber-kass natt och morgon, 3 h ute i vagnen, det vill säga under hela julmiddagen.

Och sedan satt hon alltså på pottan när tomten var här. Konstigt. Jag är trettiotvå år och 8 månader och verkar fortfarande tro på tomten. För varför blir jag annars sentimental och lite vemodig när Stella missar sitt första tomtebesök för att hon sitter på pottan och försöker bajsa?

Nåväl, det allra bästa av allt är ändå att man får ge sina barn en lugn och fridfull julafton. Med givetvis god mat, paket men framför allt massor av kärlek. Och utan att varken tomten ramlar in i julgranen eller föräldern ger någon pinsam opassande kärleksförklaring till sina barn för att föräldern tömde snapsflaskan för fort.

Jag läste i GPi morse om att BRIS ska ha jouröppet även under julafton i år. Det knyter sig i magen på mig när jag tänker på alla barn som får omges av alldeles för fulla vuxna under jul. Julen är barnens högtid och jag kan för mitt liv inte fatta att alla vuxna inte bara kan ge fan i flaskan en dag på året.

Det är så egoistiskt och hemskt att jag bara vill skrika rätt ut!

Det är så sorgligt och det gör så ont. Tänk alla små små barn som just i denna skrivande stund sitter och gråter på sina rum för att pappa är full eller mamma är konstig.

Nåväl. Så är det inte här i alla fall och jag har lovat mig själv att jag aldrig kommer vara full inför mina barn! Ska man festa få man ordna barnvakt!

Och festa kan man göra en anan dag på året. Inte på julafton.

Puss o Kram på er där ute och ha en god jul

En liten önskan...

Det finns en sak som jag önskar mest av allt. En liten sak som skulle betyda hur-mycket-som-helst för mig- eller tom för oss här hemma. Snälla du där uppe, kan du inte hjälpa till lite nu då och fixa detta?

Please!

Jag tänker inte berätta vad det är. Men jag hoppas. Om min önskan/bön/bedjan visar sig förverkligas lovar jag att berätta! Den som lever får se. Och livet blir nog uppskattningsvis minst 80% trevligare om det blir så! Fast just nu känns det som 100%.

I övermorgon är det julafton. Det ska bli mysigt. Jag ser fram emot det. Fast idag känns det risigt. Det är olika anledningar till det. Ni vet så där risigt så man har lust i krypa under täcket, dra det över huvudet och titta fram först efter några dagar när någon snäll person lockar fram en med typ varm choklad o nybakade kanelbullar.

Fast det kommer aldrig hända. Jag kommer varken få ligga i sängen under täcket och tycka synd om mig själv eller bli serverad varm choklad och nybakade kanelbullar.

Såvida jag inte fixar det själv!

Nåväl.

I morgon ska jag och Leia i alla fall baka en julkaka och jag ska nog göra mig en latte. Och om jag har tur blir det inte en natt med 10-30 uppvak av lillfisen. Utan helst under 5 st. (Optimalt vore noll, nada, inga alls, uppvak men det fattar ju både du o jag att det inte kommer ske än på ca två år så det nämner jag inte ens, för den delen är det redan kört eftersom hon redan vaknat tre gånger och gallskrikit varav jag fått amma henne till söms en gång av dem- och klockan är bara tjugo i tio och hon lade sig tjugo över åtta, så ja, vi glömmer det där med siffran noll) Om jag har tur blir det så. Och om jag har ännu mer tur får jag ligga kvar i sängen till ca halv åtta under morgonen när Leia leker på sitt rum. Och Stella fortf sover.

Men då måste jag ha bra med tur.

Puss o Kram

Hej mitt vinterland...

I går kväll började det äntligen snöa här med. Jag har kikat på era bloggar där ute i cyber-rymden och verkligen avundats er alla som haft massor av snö. När ska den komma hit då?? har jag tänkt. Som ett tjurigt barn. Äntligen. Nu är den här. Och snälla, låt den stanna över jul. Just i denna perfekta knastrande, glittrande form! Inte en grad varmare vill jag ha.

Dagen har varit mysig. Jag har julstädat lite och slagit in massor av paket jag haft här hemma. Även virkat lite emellanåt på Stellas filt som aldrig kommer bli klar känns det som....Och åkt pulka med Stella som uppskattade det fast vi åkte aldrig i någon backe. Det får vi ta i morgon om vi hinner med. Sedan har vi fikat med grannen med, alltid lika trevligt!

Idag har även min mobil gått varm. Det har ringt så mycket så det liksom har stört lite. Och orsaken till detta är att jag har ute en annons på blocket. Nu har jag lovat bort varan till minst två personer. Men det får bli den som har betalt in på kontot som får varan. Annars hade jag varit taskig. Rent ut av sagt bedrägeri. Men det är ofta jag har sålt varor på blocket som folk tom säger att de ska ha varan men ej hör av sig mer. Så man kan ju inte direkt lite på att någon kommer och hämtar upp varan. Trots att de betalt. Men de får i morgon på sig att hämta den. Sedan säljer jag den igen. För den står i vägen här hemma. Tar upp hela vår hall. Vi får väl se...

I morgon får det bli att handla julmat, phu får ladda med att gå o lägga mig tidigt idag. Kommer nog åka o handla vid 08.00 när jag lämnat Leia på dagis. Hon går i morgon med. Men sedan är hon hemma. Hon ska vara hemma 4 veckor sedan så jag tyckte att hon kunde få gå nu och leka av sig lite.

Här bjuder jag på lite fina bilder...

God Morgon Julgran!

Leia på väg hem från dagis.

Och vad ska hända nu då??

Lite roligt var det att åka pulka!

Kram från ett snöigt Bildall

Julstämningen är här!!

Igår var det dags för vårt årliga julfirande hos min farmor. Leia kallar min farmor för "gamla Märta". Istället för gammelfarmor. Det låter rätt bra med Gamla Märta, tycker både jag och farmor. Hon gillar inte ordet gammelfarmor, hon tycker hon känner sig så gammal då.

Farmor hade julpyntat och julbakat och fixat och donat. Så julstämningen flödade i lägenheten. Hur mysigt som helst! Vi fick dopp i gryta och lite sill, köttbullar och prinskorvar. Julskinka med. Så hade hon bakat en kaka efteråt. Imponerande att hon orkar. Hon är ju trots allt 48 år äldre än mig. Och jag orkar knappt.

Farmor och julblomman jag hade med.

Leia framför farmors gran, i den fina kattklänningen från meandi, tack Maria för presenten!!!

Mmm dopp i gryta, vid ett fantastiskt juligt och fint dukat bord!!

Kvällens höjdpunkt, Ruths konsert bestående av "Små groderna" på repeat, tror ni vi hade roligt?!

Det slog mig faktiskt igår att om hon orkar, borde jag med orka. Att ha alla hemma på julafton alltså.

För vi ska vara här på julafton. Jag blir halvt utmattad av bara tanken. Det är fantastiskt trevligt o roligt och smidigt- så klart. Men även jobbigt. Mycket som ska göras innan. Och nu har jag "bara" tre dagar på mig. Mån-ons sedan är det julafton. Städa o handla och pynta och slå in julklappar. Det är nog det som ska göras. Baka har jag redan gjort. Idag blev det lussemuffins. Något så fantastiskt goda!!

Dagens bak- lussemuffins!

Vad tycker ni om jul? Är ni stressade och känner alla måsten? Eller kan ni ta det lugnt o njuta?

Puss o Kram nu ska jag tokvirka klart Stellas filt

Shopping

Sista besöket hos sgy avklarat idag. Nu får jag klara mig på egen hand. Och det tror jag kommer gå bra. Har massor av övningar för både mage o fogar och bäcken att göra hemma och på gymmet. Och jag ska ju köpa gymkort fom nästa år. Det får bli minutiös planering för att få ihop egen gymtid. Men det får det vara värt. Jag ska göra mitt bästa!

Besök hos sjukgymnasten innebar även (som ni nog vet sedan tidigare) att min pappa vart här o haft Stella. Tack fina pappa, jag blir så glad!! Stella skötte sig exemplariskt och åt och sov över 1.5 h! Då hann pappa även sätta upp vår julgran. Tack än en gång pappa. (Alla borde ha en "pappa" som kom och var barnvakt och satte upp julgranar åt sina vuxna, sönder-stressade barn, eller hur?!?!)

Den lyser hur fint som helst där ute. Vi valde alltså att ha julgranen utomhus i år. Så roligt är det inte att dammsuga barr, i synnerhet inte om man har en ål/groda som ant skulle dra i granen så fort jag vände ryggen till. Är mycket nöjd med mitt beslut. Första julen för mig utan gran inomhus. Traditioner är absolut till för att brytas!

När jag var förbi miss Ragtime snabbt igår för avstämning gällande de kappor och kavajer jag lämnat in där, såg jag så klart massa fina kläder i butiken. Jag sa att jag skulle komma tillbaka för att shoppa lite inom kort. Sagt och gjort. Idag var jag tillbaka. Och detta är resultatet.

Den nya outfiten! Allt är melmellis grejer från miss Ragtime

Det kändes så lyxigt att få botanisra bland allt gammalt och nytt alldeles för sig själv i den underbara butiken. (I synnerhet efter årets sämsta natt med Stella, mer vaken än sovande med ett resultat att jag inte somnat före 2.30!). Dessutom med hjälp av Jessica, butiksägarinnan som verkligen kan nosa fram de finaste kombinationerna. Jag är nog en rätt tacksam kund för jag gillar ALLT. Om det bara fanns en butik i världen jag fick handla från i resten av mitt liv hade jag valt miss Ragtime. Utan tvekan. Att blanda gammalt och nytt passar mig perfekt! Och hon har en underbar stil i sin butik och fångar verkligen en atmosfär jag eftersöker. Frutom en snäll rabatt fick jag även en liten julklapp, ett läppbalsam!

Detta fina läppbalsam fick jag som julklapp av fina Jessica på miss Ragtime.

Förutom den butiken besökte jag även NK och köpte en ny kalender. Jag brukar ha de från Ordning och Reda. I år blev det en rosa. Förtjusande!

Nu ska jag kolla på det näst sista avsnittet av Bonde Söker Fru. Undra hur det har gått för bönderna på deras resa. Sist men inte minst, min stjärna som provar hennes nya brallor.

Stellas nya brallor, jag älskar moln och plysch!

Puss o Kram

Huvudbry och Musikhjälpen ur världens snyggaste radio!

Egentligen är jag alldeles-jätte-för-mycket trött för att blogga men bjuder på det ändå! För visst är det trist att följa bloggar som uppdateras allt för sällan? Det tycker jag.... Och så jobbigt är det ju inte att skriva några rader!

Vi har varit på DSBUS idag. Det var ett sedan länge inplanerat återbesök till tarmterapeuten och Dr Överläkare. Det gick bra där. Dr Mats behandlade ej med hegastift idag. (Det är en sorts metallstav man för upp i tarmen för att töja ringmuskeln samt området där hon opererades). Han tyckte väl att hon kunde få slippa. Vi gör det ju ändå så regelbundet själva. Det var rätt skönt att hon fick vara nöjd o go o glad vid ett besök hos dem. Om inte annat slapp jag bli genomsvettig.

Stella har för några dagar sedan blivit skinnflådd på rumpan. Ni vet huden försvinner och det blir öppna sår. Det händer inte alls ofta nu för tiden. Eftersom hennes bajsmönster för att vara rak på sak, ändras och är precis hur som helst, hänger man inte alltid med i svängarna som förälder. Det vanligaste är inte att hon bajsar över 10 gånger per dag. Men det händer. Och en sådan dag är det nästan kört för lilla rumpan. Då slutar det med sår och gråt och skrik så fort vi närmar oss skötbordet! (så klart, det gör ju ont att tvätta sår!!)

Kanske kan man rädda rumpan om man smörjer med en specialsalva i tid. En som är som en barriär på rumpan. Receptbelagd. Egentligen till för att ha runt stomipåsar. Men ofta märker vi inte att det är "en sådan dag" förrän rumpan redan blivit för utsatt. Och den barriärskrämen kan man liksom inte ha hela tiden. Men jag ska bli bättre på att sätta in den i tid. Kanske ska ha ett litet schema eller regel. Till exempel att sätta in den efter 4 bajsblöjor på raken. Fast då kan det lika gärna bli så att hon ej bajsar på ett dygn fram över. Och då är det bästa för huden att "lufta".

Ja ni ser. Huvudbry! Det har jag allt som oftast. Gällande Stellas sjukdom och tillstånd alltså. (som en parantes kan jag nämna att i andra frågor och sammanhang brukar jag vara rätt snabb på att veta vad jag tycker och tänker. Vart jag står i just den frågan!)

Eftersom hon har minst x antal olika tillstånd att vara i, finns det en massa olika "lösningar" på dem. Och olika "åtgärder" att sätta in för att hjälpa henne. Det handlar alltså om att läsa av henne. Vad behöver mitt barn nu??

Just det att inte kunna släppa taget, låta tiden passera, och bara vara, det är jobbigt tycker jag. att hela tiden påminnas om att hon faktiskt inte alls är som andra barn. Det är jobbigt. Jag vill ju helst glömma av allt vad detta med hennes sjukdom innebär och är. Glömma och bara låtsas att allt är som vanligt. Som hos "andra" barn.

Som kanske många tror att det faktiskt är. Eftersom man inte alls kan se på henne att hon egentligen har en ovanlig och ibland besvärlig sjukdom. För det har hon ju.

Hur som helst. Jag fick bekräftat av Dr Mats att just detta med att tillståndet förändras hela tiden hos henne, att hon är "hur som helst" det vill säga på ett sätt en dag (eller en halv dag) för att vara på ett helt annat sätt nästa dag (eller resten av dagen). Det är helt normalt! Det är precis så, ofta barn med Hirschsprungs sjukdom, är. Skönt! Då är inte min Stella knasig på något vis då!

Det som med kändes skönt är att vi faktiskt ska göra på olika sätt hela tiden. Vi behöver inte följa en strikt behandlingsplan utan får avgöra själva vad som ska göras när. De ger oss alla hjälpmedel vi behöver. (tex tarmsonder, hegastift, sprutor som vi sprutar in vatten med, resulax (ett sorts lavemang), olika salvor som man har som barriärer, recept på andra pulver man kan blanda andra specialsalvor med som hjälper extra mot sårig hud, antibiotika, och andra mediciner) och vi har ju förtroendet att ändå styra detta själva. Men får ringa in när vi vill, om vi behöver rådgöra. Och jag inbillar mig att både jag o Tias blir allt duktigare på att läsa av vad som behövs när liksom. Om ni fattar. Och det är skönt. Fast det ger huvudbry! Det går nog inte komma ifrån!

Och helst hade jag velat att någon mer kan lära sig Stella och henne sjukdom. För att avlasta oss lite och hjälpa till. Vi kan ju berätta vad de ska göra så kan de göra så. Och vi kan få "vila" lite.

Jag fick även receptet på hur man blandar en annan specialsalva och recept att hämta ut behövande ingredienser från apoteket. Det var verkligen kanon. Den salvan använde vi mycket precis efter Stellas operation och den har jag saknat! (Finns ej o köpa eftersom den består av tre ingredienser som man får blanda ihop själv!).

På vägen hem från sjukhuset åkte jag förbi avenyn där Musikhjälpen sänds på P3 just nu, hela veckan fram tills på söndag!

Musikhjälpen i ett sagolikt vacker Göteborg!

Får jag någon lunch någon gång mamma eller ska jag behöva äta upp min tossa?

Det är otroligt fint, bra och viktigt att detta faktiskt genofmörs varje år. Det är skitenkelt, önska en låt, betala en liten summa för det, och du gör en god gärning. Du skänker pengar till de som behöver dem bättre. Detta år är det för att bekämpa Malarian! Jag lyssnar varje dag på P3 och Musikhjälpen. Det är både roligt o underhållande. Och vem vill inte lyssna på radio när man har en sådan här snygg!! Antagligen världens snyggaste radio!! (Och hälften av er har väl redan haft en sådan i flera år- vi tar lite tid på oss i denna familjen...)

Det är min o Tias gemensamma julklapp i år!! (vi skiter i o köpa meningslösa saker till varandra och bestämmer oss för en gemensam pryl vi behöver/vill ha, i år blev det radion!).

På kvällen var jag över hos en granne o kollade på lite kläder. Hon säljer ut sin Meandi-kollektion. Hon är en go o glad tjej och det är alltid trevligt att bli bjuden hem till henne. Och jag är inte den som är den... ha ha ha fullkomligt älskar Meandi kläder så jag handlar mer än gärna! God fika var det med!

Nu hopps jag på att den lilla snö som kommit här i Billdal i kväll kommit för att stanna, minst en vecka till, för om en vecka är det julafton... eller ja, åtminstone dan före dan!

Puss o Kram

Luccefirande gånger fyra

Det är inte en myt att det är något lurt på gång när det helt plötsligt blir alldeles tyst. Från ett barn alltså. Denna gången är det min 8 månaders baby. Hittade precis Stella sittandes i hallen med en pepparkaka stenhårt fasthållen i det så kallade pincettgreppet. Mums. Hade det vart mitt första barn hade jag definitivt inte låtit henne sitta kvar. Men nu är det inte så. Så hon får vackert äta upp sin pepparkaka. Hon har ju trots allt snokat upp den alldeles själv.

Förresten, vart hittade hon den? Vi har ändå skurat och dammsugit (eller ja, läs Tias då.. jag har samtidigt städat på MITT SÄTT :-P) halva dagen idag!

Det är fyra dagar sedan vi hördes av. Fyra dagar och fyra lussefirande. Två i torsdags och ett igår och ett idag. Vi har alltså firat Lucia gånger fyra och det är otroligt trevligt.

Luccefirandet i kyrkan i torsdags förmiddag var faktiskt mycket stämningsfullt. Trots att medelålder av deltagarna i tåget var så sådär 14 månader. Vi glada mammor och pappor satt i en ring på filtar inne i kyrkan och babysarna klättrade och kröp runt och över varandra. Diakonen höll en miniföreställning om när Jesus föddes och detta gjorde hon med stor inlevelse och engagemang. Stundtals utklädd till ängel och allt bjöd hon oss på en trevlig föreställning. En eloge till henne!

Myyys!

En lucia- stjärna i mitten

Dagisfirandet var lika förtjusande som alltid. Vi föräldrar tycker våra små tomtar och lucior är det vackraste som skådats på denna jord och sitter och tårkar små tårar och hoppas samtidigt att ingen uppmärksammar detta hysteriskt känslosamma att man rörs till tårar när en 3 åring sjunger Midnatt tråder och Blinka lilla stjärna där.

Hela barnaskaran!

Lördag betyder ridning och nu var det även sista gången för terminen. Det innebar lite fika både före och efter lektionen. Vi hade strålande solsken och kunde inte haft det så mycket mysigare än vad vi hade! Se själva!

Mor och dotter i det soliga decembervädret!

Och var är min fika? säger shettisen vickey.

Igår eftermiddag var det ett något mer sofistikerat luccefirande. Huvudpersonerna var min väninna och hennes sambo som inte har barn och det är skönt när fokus ibland hannar någon annan stans än hos de små hjärtegrynen. Förutom underbart goda saffransbullar jag måste få receptet på, julskinka, glögg och julgodis serverades även julöl och annan alkoholhaltig dryck. Jag drog dock nitlotten och fick köra även denna kväll.

I eftermiddag var det dags för det fjärde firandet. Denna gången var det med våra underbara vänner i Lerum. Detta friande innehöll precis allt, utsökt fika och glögg med och utan alkohol, stämningsfullt pyntat julhus, söta utklädda barn, pyssel och bak för barnen, lek och bus samt trevlig sällskap! Så helgen kunde helt enkelt inte sluta bättre!

Den finaste stjärnan av alla!

Nästan hela familjen sweetie, i det vackert och lagom julpyntade Lerums-hemmet!

En riktig lucia-afton innehåller ett klassiskt pepparkaksbak!

Nu ska jag försöka natta min lilla stjärna som somnade i bilen hem och alltså kommer ha en annan åsikt än mig gällande nattning.

Önska mig lycka till!

puss o kram o trevlig, glad och alldeles underbar lucia-kväll!

Mitt ljuva liv

Hade tänkt skriva lite om dagen, vad vi gjort och tankar om den. Men kom av olika omständigheter av mig... totalt.

Istället började andra tankar snurra och de landande hur som helst i där de oftast landar när jag tänker lite större och djupare än vanligt- hur otroligt lycklig jag är över mina barn.

Barn är en gåva! Och de går inte att ta för givet. Det vet jag. Av flera olika anledningar. Och jag inte bara vet det- jag känner det. Innerst inne, väldigt väl. Nästan så det gör ont att tänka på det!

Det är egentligen otroligt banalt att ens försöka beskriva min kärlek till dem så här på min blogg. Försöka sätta ord på känslor. Som jag egentligen inte är bra på över huvud taget.

Det går nog inte förstå hur mycket ett barn betyder för en mamma eller pappa, i livet- om man inte får uppleva det. Hur sagolikt det är att se sina barn varje dag- leka eller utvecklas- eller bara vara.

Idag har jag och Stella verkligen lekt. Leken bestod i att jag gjorde en sak, och Stella härmade efter. Hon är verkligen socialt kompetent min lilla stjärna blott 8 månader gammal. Jag kan hennes olika trix hon har för sig, och gör jag dem först tittar hon på mig och gör det samma. Byter jag, byter hon. Genialt!

Och Leia, oj så roligt vi har haft idag när vi suttit och gjort julkort. Hon har fått välja vad hon ville bland alla mina pysselsaker. Behöver jag berätta att ögonen glittrade av lycka? Jag har minst 50 olika stämplar med julmotiv, över 500 olika papper, 10 mönstersaxar, 30 olika stämpeldynor, en uppsjö av olika stansar, olika pennor, glitterlim, klistermärken mm mm Ja hon var verkligen upprymd och satt fastklistrad på köksstolen 2.5 h. Öppnade inte ens sin chokladkalender. Och det är inte mycket som får henne o glömma av den!

Oftast är det det lilla i vardagen som skildrar det stora i livet. Att beskriva det lilla, lilla originellt och uttrycksfullt, det är svårt.

Två små ögonen som glittrar och en mun som ler mot mig, det är det lilla men ändå det största i mitt liv. Det viktigaste av allt.

Inget annat spelar någon roll. Inte någonsin.

Detta vackra, inlindat i en sfär av juletid här hemma- det bara måste vara mitt ljuva liv!

Ja det är mitt ljuva liv!

Puss o Kram

tisdag...

Vad mycket klockan är nu! Redan halv elva. Jag som ska upp tidigt i morgon. Och inte får sova i natt. Det är något med Stella (nu igen!). Hon vaknar o vrålar... och gråter! Hela tiden. Redan närmare 10 gånger nu i kväll. Och hon har sovit 3.5 h!

Ja ja... vi har ju en bra latte-maskin!

Idag har jag varit i Lerum på lek-date. Super-nice. Min fina kompis hade lagat super-go lunch till mig. Så tog vi en promenad och solen tittade fram. Det är vardagslyx en tisdag som denna! Att få vara ute mitt på dagen när solen skiner. Det kom vi fram till idag.

Så kom vi fram till att det är glassigt att vara hemma med två så söta babysar och bara gosa, fika o promenera hel dagarna! Eller hur? Allt det andra glömmer vi för ett tag tycker jag. Det låter bättre så här!

Jag har precis suttit här framför datorn och shoppat julklappar. Ja ni förstår hur smidigt det är. Man slipper ta bilen in till stan, leta parkering 32 minuter, stressa runt den halva timmen man fick lov o stå parkerad där, för att bara komma hem med hälften av det man skulle. Här sitter jag i mina leggings och linne och surfar runt i lugnan ro (nåväl, jag har ju min gaphals där uppe som vrålar efter mig men om jag bortser från det) och kan ägna hur mkt tid som helst till att fundera på vad jag ska köpa. Me like!!

Är ni klara med era julklappar??

Jag är inte helt klar, men det tar sig!

Nu ska jag gå o lägga mig och i morgon är det dags för en till mysdag! Inget särskilt står på schemat. Mobilen glömde jag i Lerum så jag får helt enkelt ta-dagen-som-den-kommer!

Kanske en till promenad i solskenet? Hoppas det!

puss o kram ni fina medmänniskor där ute!

Söndagsmys

I fredags var det julfest med jobbet. Den var nog rätt mycket som en julfest på jobbet brukar vara. Jag hade väl hyfsat höga förväntningar, det var ju ändå över ett år sedan jag var ute själv, och inte gravid, ja nästan två år sedan. Det var julbord. Buffé. Det blir lätt lite rörigt när 200 personer ska ta mat i princip samtidigt. Sedan var det givetvis uppträdanden också. Både pinsamma och helt ok sådana. Fast jag beundrar ändå de som engagerar sig och bjuder på sig själva. Oavsett de lyckas underhålla eller ej! Festen fick godkänt men inte mer! Men jag hade ändå himla trevligt och att ha egentid för sig själv är otroligt härligt!

Jag var i alla fall kvar tills det stängde, strax innan 01. Sedan tog jag och en kollega o delade en taxi hem. Perfekt. Hem snabbt o säkert! Dagen efter var inte alls så tung som den kunde vart. Vi var och åt lunch på Jo Farellis igår. Leia sov hos sin farmor så vi möte upp dem där. Himla god var maten. Och skönt att slippa laga mat själv!

Igår kväll var det häng i soffan. Lite virkning, lite te och så hyrde vi Flickan som lekte med elden. Den var kanon, fast jag tycker nog att ettan var bättre. Kanske beror det på att jag såg ettan på bio. Film är ju trots allt bäst på bio!

Så, hur går det med Stella o hennes mage?

Jo, vi har ändrat lite på hur vi utför tarmsköljningen på Stella. Nu så gör vi så att vi sätter en sond som vanligt i tarmen. Sedan sprutar vi in ca en halv liter salt-vatten rätt snabbt in i tarmen. Det som rinner ut i en skål rinner ut men vi tar upp henne rätt snabbt från skötbordet och håller henne över toaletten. Det ger den naturliga ställningen för att bajsa och trycker på magen och tarmarna. Det blir verkligen en bättre effekt och känns mer naturligt. Hon brukar dock bli rätt ledsen. Om det gör ont eller om det bara är obehagligt vet jag inte. Och det blir väldigt rörigt och mycket bajs typ överallt. Men jag hoppas att vi kommer in i dessa rutiner med. Det tar rätt lång tid, men resultatet är att mer kommer ut. Och vi använder då inte något lavemang. Och det känns bra. Jag har tom lyckats med detta själv en gång. Men då fick jag sanera hela badrummet efteråt! Fast det gör inte så mycket. Bara min stjärna mår bra efteråt!

Nu ska jag fortsätta och söndagsmysa lite. Sedan ska vi iväg till våra goa vänner Sofia, Mark o Alice. Var nog 4 månader sedan jag såg dem!

Vad har ni gjort i helgen?

Puss o Kram

19 år och självlockigt hår

Nu är det fredagsförmiddag. Jag har precis käkat frulle. Fick sovmorgon idag. Blev väckt si sådär 10.15 idag. Gick o lade mig vid 21.45 igår. Det blir 12.5 h i sängen. Nu vägrar jag vara trött idag! Efter alla de timmarna. Jag har dock ammat ca 3 gånger och vart uppe en massa gånger och stoppat i nappen/tröstat. Men 12.5 h vila borde göra susen även för mig.

För trött kan man inte vara en festdag! Det är ju julfest med jobbet idag. Ska verkligen bli nice att komma iväg själv. Själv utan barn och gubbe. De ni!

Dagen till ära passade jag på att slinga håret o klippa mig igår. På Salong It inne i centrum. Jag blev nöjd med resultatet. De är så duktiga där. Jag fick en ny frisör som hette Cecilia. Vi träffades först när jag hade fixat färgen i håret. Jag har ju två olika frisörer, en som färgar samt en som klipper.

Håret var i vilket fall nyschaponeratnär vi träffades och det hängde liksom och såg antagligen lite smålockigt ut. Vi fastnade i en konstig diskussion om huruvida jag hade självlockigt hår eller inte. Till saken hör att jag alltid velat ha lockigt hår. Det är ungefär det vackraste jag vet. (Ja ni kanske misstänker det så som jag håller på med locktången!). Hur som helst så insisterade hon på att håret var självlockigt. Det såg hon. Och jag tjatade vidare med att jag aldrig någonsin sett en självlock i mitt hår. Inte någonsin. Jag har alltid haft spikrakt hår. Men hon tjatade vidare och eftersom jag alltid fönar mitt hår med borste när det är nyduschat menade hon på att jag nog drog ut lockarna.

Nåväl, ingen blir gladare än jag om jag har lockit hår- men- borde jag inte märkt det vid detta laget i så fall? Jag är ju ändå 32 år och 7 månader.

På tal om ålder. Jag berättade att jag var mamma-ledig till en 8 månaders baby hemma, men hade en treåring med. Hon trodde jag var en sk ung mamma. Nej men det är jag väl ändå inte, sa jag. Jo men jag kunde ju inte vara en dag över 19 år! Ha ha ha då vet jag det. Självlockigt hår och och 19 år. Rätt juste!

Trisslotter har vi också pratat om här på bloggen. Jag berättade om grannens borttappade lotter i mitt förra inlägg. Grannen vann inte. Hur är det möjligt? Efter alla de teckna?

Jag vann ju 2* 25 kr och kom hem med 2 nya trisslotter igår. Jag tog fram de till frukosten idag. När jag tog ur dem ur plånboken kom det fram TRE trisslotter. Nej men, hon har råkat ge mig TRE st istället för två, som jag betalde för. Och här märker ni hur ärlig jag är egentligen. Eftersom det inte är någon person som saknar dessa lotter, får jag inte det minsta dåligt samvete för att behålla alla tre. Nej, det är självaste ICA som förlorar 25 kr och det rör mig inte i ryggen. De klarar sig utan de pengarna. Och om det andra inte var ett tecken är väl detta ETT tecken???

Nu har jag ändå fått TRE gratislotter på 2 dagar. Eller hur?? Hur som helst, vi skrapade var sin. jag tias och Leia. Nej då, ingen vinst.

"Nej men ibland kommer tecknet först. En stund innan det händer." Säger Tias då.

Jag kanske borde överge min övertro på tecken här i livet? Eller??

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, surfa lite favoritbloggar, städa lite hemma (yra omkring, rensa, vika tvätt) och sedan måla röda naglar och börja fixa mig för kvällen. Måste åka hemifrån redan vid 17 tiden. Ska ju åka buss in till stan. Andra gången i mitt liv som jag åker buss från Billdal in till Göteborg.

Ha en trevlig fredag alla mina bästistar där ute!

Puss o Kram

December...

Här om dagen hittade jag två trisslotter. På marken ute. En bit bort låg även ett brev. Med ett namn på en grabb här i radhusområdet. Jag tog upp allt ur vattenpölen o lade dem o torka inomhus. Funderade ett slag på vad jag skulle göra med de två trisslotterna. Jag måste erkänna att det kliade i fingrarna. Var det ett tecken? Är det nu det vänder? Vinden alltså. Jag skrev ju i mitt förra inlägg att jag tror att allt gott o allt ont i livet jämnar ut sig. Att jag tror på någon slags jämnvikt. Och för att jämna upp min situation just nu så att säga krävs det nog en trissvinst. Känns det som just nu i alla fall. Sedan behöver det ju självklart inte röra sig om pengar. Det är absolut inte det viktigaste i livet. Men att vinna på triss är något stort och positivt. Och något stort positivt behöver hända för att jämna ut det stora negativa som är just nu på olika sätt.

Så, vad var det? Ett tecken? Kanske!

Men det spelar ingen roll. För det var hur som helst inte mina eventuella pengar. Hade jag skrapat fram en miljon hade jag aldrig kunnat ta emot dem med gott samvete- om det fanns en chans att hitta ägaren. Så jag började med att knacka på dörren till ägaren till brevet. Det visade sig att han hade tappat två st trisslotter. Han såg mest förvånad ut när jag lämna igen dem. Hoppas han vinner massor!

Jag köpte en egen trisslott idag istället. Jag vann 2* 25 kr! Bättre än vad jag vunnit på triss på länge!

I natt var en förskräcklig natt. Stella vaknade minst 30 gånger. Ja ni läste rätt, trettio gånger. Inte tre gånger. Att stiga ur sängen tre gånger, på ca 7 timmar, är åtminstone två gånger för mycket. I alla fall om man ska känna sig utsövd dagen efter. Men att kliva ur sängen över 20 gånger, efter det att man lagt sig för natten, det är tortyr. 10 gånger hann hon vakna innan jag själv gått o lagt mig. Det blev 10 gånger upp för trappan. Jag kan berätta för er att jag behöver träna mina benmuskler!

Hur som helst. Än en gång får jag nog lov o även berätta att hade Stella inte haft sin sjukdom i bakgrunden, hade detta kanske inte känns så jobbigt. Kanske hade jag trott på en utvecklingsfas. Eller ont i örnen. (fast feber har hon ej och förkyld är hon inte). Eller så kanske jag hade trott att hon var hungrig. Jag hade i vilket fall som helst vart övertygad om att det går över.

Men idag/ i natt har jag inte den blekaste aning om vad det var. Jag provade att amma. Ammade nog tre gånger. Jag satt o vyssade henne i famnen. Och jag lade henne jämte mig. Inget hjälpte. Och det gick heller inte över. Inte i natt i alla fall.

Men efter även den mest förskräckliga natt kommer det en morgon. Det är så förtvivlat skönt att veta. Mitt i all kaos o sömnlöshet vet man att det kommer en morgon snart. Allt känns bättre på morgonen. Åtminstone på förmiddagen. Då vet man att lillskruttis somnar om. Man kan även skölja tarmarna på morgonen. Och att vara vaken på morgonen känns betydligt mer normalt än på natten.

Dagen har i vilket fall som helst vart rätt mysig. Vi hade en lekdate med en av grannarna. Och solen strålande utanför fönstret. Då känns allt bättre. På eftermiddagen förstod jag vad som vart problemet det senaste. Utan att förklara i detalj slutade det som oftast med ett bad i handfatet samt byte av mina kläder, Stellas kläder samt tvätt av badrumsmattan. Hur är det möjligt?

Som vi alla uppmärksammat är det nu December. Och med december kommer adventskalendern. Vi sitter hela familjen i ull-soffan och kollar kvart i sju varje kväll. Helt ok är den tycker jag. Adventskalendern alltså. Vad tycker ni så här långt??

Jag har även gjort en egen kalender till Leia. 24 små paket slog jag in sista November. Ett paket varje dag får hon öppna. I brist på annat fick jag hänga upp paketen i gardinstången. Jag försökte med andra lösningar först men det höll inte. De ramlade ner. Men de gör sig rätt bra i min blommiga gardin. Hon får välja paket varje morgon. I tisdags fick hon fotbollssmurfen och idag polisen Kling från Pippi. Får se vad det blir i morgon. Det är i vilket all en otroligt bra muta för att få en klar tjej på morgonen, och det snabbt! Jag älskar mutor!

I morgon ska jag ha egentid- igen! Denna gången är det till frisören jag ska. Äntligen. Hoppas de kan få bukt på denna sopkvast till frisyr!

Adventskalender

I färd med att öppna!

Puss o kram syns på stan